2015-12-08

Puh!

Jag har sovit i nästan ett dygn, helt galet! Troligtvis beror det på den, för mig, intensiva helgen samt extrem mensvärk, suck!

Imorgon börjar jag jobba igen och från och med då är det 50% som gäller. Lite orolig över hur jag ska orka, men hoppas på det bästa! Dom två första timmarna kommer jag arbeta administrativt och resterande fyra i ”larmcentralen” som vanligt, dock med högre arbetstryck då det kommer vara under jourtid nu.

Idag fick jag svar från kattorganisationen och hon som håller i ansökningarna, vill träffa mig. Så nästa Torsdag ska jag dit, spännande!

Kram ❤

Blandat

Nu var det ett tag sedan jag kom hem från Grekland. Jag har hunnit smälta det mesta men jag har inte så mycket mer att säga än just omtumlande!

Jag har sporadisk telefonkontakt med min pappa vilket känns lagom. Skynda långsamt.

Jag börjar må bättre nu. Medicinen har äntligen börjat verka men samtidigt uppstår nya, lite existentiella frågor. Vem är jag egentligen? När är jag JAG?

Min sambo säger att jag äntligen börjar bli mig själv igen, den glada tjejen han blev kär i. Samtidigt har jag mått dåligt så länge att det är den personen jag identifierar mig med. Jag är nog bara rädd att bubblan ska spricka,att jag ska bli sjuk igen. Som tur är vet vi ju nu hur vi ska tolka varningssignalerna så att det inte får gå så långt igen.

I fyra månader satt jag bara hemma. Jag orkade knappt ta mig från sängen till soffan,att gå ut ensam var en omöjlighet förutom till och från psykologen. TVn och filmer var mina bästa vänner. Jag vet inte huuuuur många gånger jag sett Harry Potter-filmerna nu. Allt för att slippa verkligheten för en stund!

Jag är så oerhört tacksam över att min sambo tog tag i det här, att han tog mig till Psykakuten som blev första steget i min rehabilitering. Att han följt med mig på otaliga läkarbesök, tagit hand om mig, huset, katterna, verkligen ALLT, samtidigt som han har arbetat heltid. Jag är så tacksam över att hans kollegor haft förståelse för att han behövt åka hem tidigare eller kommit till jobbet senare på grund av mig. Jag är så tacksam över min ganska nyfunna vän L, som funnits där som ett bollplank, ett stöd och med kloka ord, bra mycket mer än dom flesta andra vänner.

Nu har jag börjat leva så smått igen. Jag har vågat och orkat visa mig i några få sociala sammanhang,jag har till och med börjat handla ibland. Det är stora steg för mig när det för andra är den vanliga vardagen!

Nu är det sommar (saknar bara värmen!). Snart går han på semester och vi ska spendera mycket tid på landet är det tänkt.
I helgen åker vi dit för att påbörja bygget av en utebur till katterna. Peppar peppar så verkar nya bilen med superfjädring göra att den åksjuka katten faktiskt nu kan åka. Det i kombination med Feliway i bilens eluttag borde göra susen!

Jag ser att jag fortfarande har besökare här! Själv orkar jag i princip inte läsa om något som har med IVF att göra just nu. Det ligger en bra bit i framtiden för mig just nu och då blir det jobbigt att läsa om det. Däremot ser jag fram emot en IVF-träff inom kort!

Kram ❤

Älskade katt <3

Vår yngsta katt har sedan några dagar blivit mer och mer hängig. Han är inte ens två år gammal och brukar annars vara full med energi. Efter att jag reagerat på hans andning igår ringde jag snabbt vår fantastiska veterinär i Bålsta som gav oss en tid direkt på morgonen idag. Väl där gick det ganska fort. Blodprov, röntgen och en remiss direkt till Ultuna Djursjukhus. Han hade vätska i bröstkorgen och lite feber.

När jag väl satt mig i bilen ringde jag sambon och bara storgrät. Han kom hem på direkten så att vi kunde åka. Chilli höll sig lugn hela resan dit men väl där blev andningen värre. Efter kontroll av veterinär på plats så tog de honom till en annan avdelning. Där skulle de tömma honom på vätska och kanske söva honom beroende på hur vätskan såg ut. Tyvärr hade han blodig vätska blandad med var, så han blev sövd för att sätta dränage och vi blev hemskickade. Under eftermiddagen ringde veterinären och meddelade att dränage var satt och även två olika antibiotika, men eftersom febern fortfarande inte gått ner har de satt honom på ännu en antibiotika.

De vet inte riktigt vad det beror på ännu och han kan bli helt återställd eller så kan han få återfall. Vid återfall får vi ta ställning till hur många gånger han ska behöva gå igenom detta.

Läget är kritiskt nu. Vi hoppas bara på att telefonen inte ska ringa förrän imorgon, för då betyder det att läget vänt. Vi har vart helt förstörda och tårarna har runnit flera gånger.

Det här är ju en av våra viktigaste familjemedlemmar, vår bebis, vår terrorist som vi älskar högt.

Håll nu tummarna för att läget vänder snarast och att han blir helt återställd så att vi får tillbaka vår älskade bebis. ❤

DSC_0002_1
DSC_0044
DSC_0281
DSC_0420

Landet

Det blir nog landet imorgon ändå, som det ser ut nu.

Ännu en gång är jag fruktansvärt tacksam över att ha startat den här bloggen. Alla stöttande/peppande/värmande/kloka ord, som alltid kommer när man mest behöver det. Att någon tar sig den tiden, att NI tar er den tiden! Ett enormt varmt tack för det!

Jag behövde skriva av mig, det hjälper otroligt mycket att plita ner min frustration märker jag.

Idag mår jag mycket bättre, men då kommer skuldkänslorna istället, över mitt beteende dom senaste dagarna.
Nåväl, det är ett mycket lättare kors att bära i alla fall…

Idag har jag fått jaga katt ännu en gång. Han lyckas hitta rymningaväg på rymningsväg. Får dåligt samvete över att han inte får gå fritt som han vill. Förhoppningsvis ger det med sig med åldern, han är ju bara dryga året än så länge!

Missnöjd katt x2.

20140702-163859-59939960.jpg

20140702-163913-59953133.jpg

Nöjd katt nr1!

20140702-164000-60000501.jpg

Nöjd katt nr2!

20140702-164021-60021600.jpg

Pälsklingar!

Har man inga barn får man omge sig med svansbarn istället! SOM jag älskar mina grisar! Dom ger mig så mycket skratt, lycka och kärlek! När vi kom hem från Oslo så blev det goskalas!

Dessa två är från första natten:

20140604-193435-70475059.jpg

20140604-193449-70489614.jpg

Denna är från idag, där han har bäddat ner sig själv ❤

20140604-193531-70531308.jpg

Dipp

Jag är inne i en dipp just nu. Jag har jobbat natt och ska göra det i helgen också. Alla mina rutiner blir totalt rubbade, dock har jag i alla fall lyckats sköta min Itrim-träning, men stegen och maten har gått halvt åt fanders. Jag behöver ett motivations-möte snarast för nu har mina 12 första veckor gått och jag behöver ny vägledning inför nästa etapp eftersom jag känner mig helt lost. Jag tror det kommer att hjälpa!

Igår var det gruppmöte och vi pratade om just motivation faktiskt. Jag gillar gruppmötena för dom motiverar mig. Dels är det bra för man kan inte hålla sig borta med ”gott samvete” som från andra gym och dels får man motivation! Mycket motivation nu.

Annars då? Jo, jag äter Primolut och är ett hormonstint (stavas det så?) monster. Tur att vi ska vara särbos i några dagar.
Min vän la just upp sin första gravidbild på Facebook och det gjorde såklart inte saken bättre så tårarna är nära nu. Jag hoppas att Primoluten gör sitt jobb och att jag slipper äta den fram till Augusti, vi får se!

Nu ska jag packa lite kläder då jag ska bo i mammas lägenhet över helgen, sen ska jag gosa med mina grisar! ❤

Kram till alla som kämpar!

Vilken kväll!

(Varning för låååååångt inlägg!)

Lördagen bjöd verkligen på ALLT! God mat, bra sällskap, drama och en massa dans! Låt mig ta det från början.

Jag åkte till mamma för att göra mig iordning. Hon och A (hennes gamla kollega och även min vän nu) var och lunchade men kom sen hem. A sminkade mig heeeelt fantastiskt, jag kände mig så fin! Han har arbetat åt Dior tidigare så det är kanske inte så konstigt! Nåväl, han skulle iväg och strax efter kom M, min äldsta barndomsvän och dejt för kvällen.

Jag och M har festat och rest en hel del i våra dagar och vi har nästan alltid haft kul (och en del TUR ibland!). Vi hann ta ett glas innan det bar iväg till Bara Bistro Bar.

Vi började med en drink och blev satta till bords. Jag tog en Piri Piri Scampi med tillhörande grillat bröd, starkt och gott!
Till varmrätt valde vi båda lammfilé. Vilken jäääkla rätt det var! Köttet var PERFEKT tillagat och allting smakade fantastiskt! Tyvärr var jag såklart tvungen att lämna kvar en del kött, vilket sved. Tur att M åt en del av det. Hon är en av dom lyckligt lottade med hög förbränning. Lucky bastard!
När vi ätit upp maten blev det ännu en drink och en massa tjejsnack, såklart!
Vi började även fundera på vart vi skulle gå sen, då denna kväll var dedikerad till mat och fest, men kruxet var att vi inte har någon som helst koll på festställen längre, haha! Efter lite googlande bestämde vi oss för Le Bon Palais. Stora dansgolv, 23-års gräns samt 80-90-tals musik, perfekt!
Dock öppnade dom inte förrän 22 och man vill ju inte vara först på plats. Hmmm, vad göra? Jo, det finns ett rätt trevligt Irländskt ställe på Kungsgatan, Galway’s, så vi drog dit för en drink.
Efter mina två tidigare fyror i kombination med att inte ha druckit sedan nyår/strax efter nyår, så började jag redan känna mig rund under fötterna, men det var inget som stoppade mig! Hit med en drink för faen!

Strax efter 23 började vi röra oss uppåt Kungsgatan igen och bestämde oss för att plocka ut lite pengar. Glada i hågen och partyhumöret på topp. Det är nu dramatiken börjar. Från ingenstans hör vi en jättesmäll och en ung tjej börjar därefter skrika hysteriskt. Jag såg inte händelsen men det verkar som att hon blivit utsatt för försök till väskryckning. Jag blir nykter på två röda och springer till undsättning, det är så jag fungerar. Jag lugnar henne och ringer polisen. M är lika kolugn hon, eftersom hon jobbar som Sjuksköterska.
Killen på cykeln drog fort iväg men efter några minuter kommer en kille fram och berättar att dom stoppat honom! Grymt jobbat grabbar! Polisen kom, tog vittnesmål, omhändertog den eventuella gärningsmannen samt tjejen.

Nu var partyhumöret ganska bortblåst, men M övertalade mig att ändå gå vidare, tur!

Väl på plats är det såklart dags för lite alkohol igen, en Breezer denna gång, mums! Vi hittar golvet med bra musik och börjar dansa direkt. Efter någon minut kommer första killen. Vad bra du dansar. Åh, mm, tack tack. Som tur är gick han iväg. Efter kanske 20 minuter kommer nästa kille och hans taktik var att hugga tag i min drink. Vafaaaen, leave the drink alone! Jag körde upp ringen i ansiktet och han försvann som en avlöning. Han kom dock tillbaka igen när M letade efter toan. Han tyckte att vi kunde dansa ändå, men jag hälsade att jag dansade bra ensam, haha! M hittade inte toan så vi gick på upptäcksfärd, då kommer kille nr 3. Heeeej. Hur mår du? Är du på väg heeem? Hej. Bra. Nej. Go away!. Jag är aldrig otrevlig, och jag ska inte påstå att egot inte växer lite när man får uppmärksamhet, men vad fasiken. Jag är inte purung, det syns, så varför kollar man inte vänstra handen på någon, INNAN man ska lägga in en stöt? Va? VA?!

Summa sumarum så var det en otroooligt lyckad kväll med god mat, kul sällskap, lite fylla, lite drama och slutligen fötter som brann.
Bäst av allt? Jag sov hos mamma i City=krypavstånd hem!

Note to self: Ta sneakers nästa gång!

Ja, det var det det, nu väntar sängen, mannen och kattgos.

Natti natt!

1/3-2014

Nu är det äntligen Mars, hipp hipp hurra! Nu förväntar jag mig att solen visar sig från sin bästa sida, men idag verkar den ha tagit semester, fy!
Jag ska strax göra mig iordning och åka till jobbet, det blir ett ”kort” pass på 6 timmar idag och likaså imorgon. Efteråt ska jag förbi mammsen och lämna lite grejer. Jag hoppas på två lugna pass i alla fall!

Inatt/imorse hade lillkatten en massa hyss för sig och sen lekte även han och mellankatten genom att rejsa både på oss och under sängen. Kattskrällen!

Nej, nu väntar duschen!

Kram