Är du intresserad av att träffa andra i samma situation? Ibland kan det vara skönt att bara få höra att man inte är ensam!
Träffarna brukar ske 1 gång varje/varannan månad.
Om du är intresserad kan du maila mig:
ivfresantillettbarn@gmail.com
Även om bloggen i sig inte är aktiv, så är min mail och ivf-träffarna det fortfarande! Skulle det ändras så kommer jag posta ett nytt inlägg. 🙂
💜💜💜
Hej!
Det känns så konstigt att ha en IVF-blogg nu när IVF inte är ett mål längre!
Kanske kommer jag använda mig av det längre fram, kanske som del av ett par och kanske som singel, det får tiden utvisa helt enkelt!
Jag har nu köpt en lägenhet och kommer flytta inom kort. Jag ser mycket fram emot mitt nya liv, oavsett vart det bär av!
Våren är sakta men säkert på väg, solen strålar värmer en liten stund, vitsippor har jag redan sett och människors humör i allmänhet är muntrare. Eller så är det bara jag som ser världen ur ett nytt perspektiv?
Jag kommer som sista inlägg skriva om träffarna och mina kontaktuppgifter för dessa. Även om jag själv inte kommer vara med på träffarna så vill jag fortfarande att den som är intresserad, ska kunna söka sig dit!
Stödet gruppen ger, är verkligen ovärderligt!
Den här bloggen har gett mig så otroligt mycket. En ventil från verkligheten, nya bekantskaper, kunskap, information, stöttning, tårar, skratt och mer! Jag kommer aldrig ångra att jag startade den!
Nu önskar jag er alla, oavsett om ni precis påbörjat er IVF-resa eller äntligen är på väg att avsluta den, ett stort STORT lycka till!
Jag tänker och hoppas för er allihopa!
Kram 💜💜💜
Så märkligt livet kan te sig ibland.
I ena stunden är man en del av två och i nästa är man ensam.
I ena stunden planeras det bröllop och i nästa blev det inte så.
Ja, så har vi kommit till slutet på detta kapitel.
Vi har bestämt oss för att separera.
Det var väl oundvikligt egentligen.
Kamperna har vart alldeles för många och alldeles för länge.
Vi har kämpat i sådan motvind att kärleken inte längre orkade.
Någonstans på vägen tog den slut, trots vår kamp. Trots HANS kamp.
För det är han som har fått kämpa allra mest.
Som fått lyfta när jag inte orkat.
Vi älskar varandra och skiljs som vänner, men faktum är att det också är så vi levt, väldigt länge. Som vänner.
Kanske hittar vi tillbaka till varandra en dag, kanske inte.
Jag önskar honom all lycka i livet och han vice versa.
Vi skiljs utan bitterhet men med många tårar.
Tårar över det sorgliga att mista en vän, en själ och människa som man levt så nära inpå, så länge.
6 år höll vi.
6 år som har vart fyllda med sorg men också en hel del glädje.
Vi har växt tillsammans, som människor, som individer.
Vi har rest och upptäckt delar av världen, och dessa minnen kan ingen ta ifrån oss!
Nu börjar nästa kapitel.
Jag undrar vart livet ska ta mig denna gång…
Ta hand om varandra och vårda kärleken, den orkar inte hur mycket som helst. ❤
Oj, oj, oj, vilken händelserik vecka!
Jag vet inte hur mycket ni hänger på Facebook, men förra helgen exploderade en grupp med fokus på kvinnor, totalt!
På bara någon dag hade antalet medlemmar ökat till 7000!
Kaos utbröt nästan direkt. Arga diskussioner, ifrågasättande av gruppens syfte, med mera. Admin efterfrågades desperat men svar uteblev.
Jag kom där och då i kontakt med några andra kvinnor och vi bestämde oss för att skapa 2 systergrupper, där vi kunde föra vidare det fantastiska initiativet men mer strukturerat.
Jag vill inte ens veta hur många timmar jag spenderat online sedan dess, chattandes med dessa fantastiska människor. Vi har diskuterat, resonerat och försökt skapa ett regelverk. Däremellan har vi lärt känna varandra på ett personligt plan också.
Våra grupper växer och vi med dom. Vi tror att något stort håller på att skapas och det hoppas jag. Detta är något som förhoppningsvis kommer att kunna hjälpa många kvinnor /icke-binära/trans med flera. En grupp för alla som på ett eller annat sätt, identifierar sig som kvinnor. En grupp för stöd, hjälp och diskussion.
Kaoset har äntligen lagt sig och vi kan andas igen. Entusiasmen finns kvar men på en mer naturlig nivå.
Om jag så ”bara” kan hjälpa 5 av 500 personer från att utsättas för ett brott, så visar det att något finns där ute. Ett engagemang, en solidaritet, ett driv för våra rättigheter och skyldigheter, gentemot våra medsystrar.
Enough is enough!
💜💜💜
Vill du träffa andra i samma situation, som kan relatera, dela erfarenheter och faktiskt till och med skratta åt eländet ibland?
I Februari kommer vi hålla 2 träffar. Den 6/2 och den 20/2 inne i Stockholm. Om du vill vara med på en träff kan du maila mig på: ivfresantillettbarn@gmail.com för vidare info!
💜
Hej mitt i natten!
Tänk att jag aldrig lär mig att gå och lägga mig i tid! 30 år men fortfarande som en tjurig tonåring ibland.
Jag gillar nätter. Dom är fridfulla på något sätt. Det är tyst överallt, bara jag och katterna är vakna och jag behöver inte prata med någon. Jo, det är nog just ensamheten som lockar mig..
I helgen hade jag min 30-årsfest och blev ännu en gång bortskämd som bara den! Fina vänner, kollegor och familj firade mig och det blev en väldigt lyckad kväll!
Vi började med mat, dryck och sällskapsspel hemma hos mamma då hon bor i stan. Vi hade beställt catering från samma firma som ska catera vårt bröllop! Dels för bekvämlighetens skull men även för att testa på maten så att det inte blir en katastrof! Det blev grekisk buffé och gudars så gott det var! Alla var nöjda, mätta och glada och det blev till och med mat över, det uppskattas verkligen! Jag är en sådan som hellre gör för mycket än för lite mat, något min sambo gärna retar mig för. 💜
När vi var nöjda med detta tog vi oss till Marie Laveau för dans och umgänge. Tyvärr var musiken inte riktigt i vår smak och vid 01 var jag redo att kasta in handduken.
2015 har fört med sig flera nya bekantskaper för både mig och sambon, så lite positivt hände i allt mörker. Jag ser fram emot att se dessa utvecklas och det är så härligt att omges av positiv energi. Fina fina människor! 💜
Nej, sova var det!
Kram 💜
Igår var det som sagt min födelsedag!
Jag har länge väntat på den omtalade 30-årskrisen, men den har inte dykt upp!
För några dagar sedan började jag fundera kring detta och kom fram till följande;
Min mamma (och stora idol), har alltid sagt att när hon fyllde 30, började hon äntligen bli tagen seriöst. Seriöst som kvinna med åsikter och seriöst på arbetsplatser. Det var även när min mamma blev 30 som hon fick sitt första barn, mig. Eftersom hon alltid talat så gott om den här åldern, så har det troligtvis etsat sig fast. Jag har dessutom som yngre aaaaalltid sagt att ”jag ska skaffa barn när jag är 30”. Nu ändrades den önskan förvisso, men 30, 31, 32, 33, alltså, det spelar verkligen ingen roll längre. Jag har väntat och längtat i 5 år snart, så om jag behöver längta lite till är det helt okay, så länge jag vet att min önskan blir uppfylld. Det är såklart omöjligt att ta reda på, men jag fortsätter hoppas!
Eftersom min syster åkte hem till Norge den 3e, firades jag av närmsta familjen redan den 2a. Jag fick då otroligt fina presenter som jag är oerhört glad över. Bland annat till Phantom of the Opera på Cirkus i höst och en Bluetooth-högtalare som jag suktat efter i månader!
Igår, när jag vaknade och sambon redan gått till jobbet, väntade ännu en present.
En ny kamera, en Canon EOS M3, som jag tittat på hur länge som helst! Min nuvarande är bra, men den är stor och otymplig. Nu har jag två att varva mellan, utan att behöva få sämre kvalitet på bilderna, underbart!
Jag kan inte nog säga hur bortskämd jag känner mig nu!
På Lördag ska jag fira med vännerna. Det blir mat, musik och sällskapsspel hemma hos mamma i stan. När vi känner oss klara med det ska vi ut och dansa. Ser otroligt mycket fram emot det!
Kram 💜💜💜
Hurra för mig idag!
30 år gammal, det trodde jag aldrig för ett år sedan eller för bara några dagar sedan!
Jag var på väg hem från jobbet den 30/12. När jag skulle köra om en annan förare hamnade jag ut i modden, fick sladd och körde med vänster front in i ett räcke. Jag kan ju säga att livet passerade lite i revy där och då!
Det mest ironiska med det hela är att jag, för ett år sedan fast i motsatt riktning, i samma kurva, satt och funderade på att bara släppa ratten och få det hela överstökat. Så långt jag kommit sedan dess ändå!
Som tur är utlöste inga airbags så farten måste ha sänkts en del innan jag slog i räcket.
Jag lyckades flytta bilen till vägrenen, där en lastbil stannat och varningsblinkade så att kommande trafik kunde få någon form av varning. Sen kom 3 killar springandes, det var dom jag försökt passera! Dom såg ut som gangsters men vilka grabbar alltså! Såg till att jag höll mig lugn, tröstade, skojade, hjälpte till att ringa polis osv. Fick tillbaka tron på mänskligheten där och ännu en gång en tankeställare om att aldrig döma efter utsidan!
Brandkår, ambulans och polis var snabbt på plats. Jag skämdes såklart som en hund. Skämdes över krocken och att dom skulle behöva slösa tid på den, när det finns allvarligare saker att ta hand om. Alla var jättefina mot mig och ja, tacksamheten jag kände och känner, är enorm. Hjältar är vad dom är!
Jag hade inte direkt ont någonstans så jag behövde inte åka med till sjukhuset. Dock vaknade jag med en smärta bredvid nacken, som ökade varje timme, så jag tog mig till Danderyds Sjukhus för kontroll och röntgen. Endast muskelära skador, tack och lov!
Någon anser uppenbarligen att jag behövs i livet ett tag till. Jag ska göra mitt bästa för att ta vara på det!
Kram 💜💜💜
Hej och god fortsättning!
Hade ni en bra nyårsafton?
Själv firade jag med sambo, mamma, syster, bästa vännen, hennes sambo samt hennes tjejkompis.
Min syster stod för all matlagning och det var otroligt gott, blir så stolt över henne! 💜
Vid tolvslaget gick vi ut på balkongen och tittade lite på fyrverkerierna.
Sedan blev vi sugna på att gå ut och dansa, men det gick (som tur är) i stöpet, haha!
Jag, som dricker väldigt sällan och numer har en ganska normal dygnsrytm, somnade inte förrän vid 5 och det kändes i både huvud och kropp senare under dagen.
Nu är det 2016 och jag hoppas och tror (faktiskt på riktigt) att detta kan bli ett riktigt trevligt år. Allra mest hoppas jag att vi kan köra igång med IVF till hösten!
Jag hoppas även att vi blir många fler gravida i ivf-gruppen. Blir så ledsen när det inte tar sig eller någon får missfall, vi vill ju ”bara” lyckas få barn.
Ha ett fantastiskt 2016 nu! 💜
Puh!
Jag har sovit i nästan ett dygn, helt galet! Troligtvis beror det på den, för mig, intensiva helgen samt extrem mensvärk, suck!
Imorgon börjar jag jobba igen och från och med då är det 50% som gäller. Lite orolig över hur jag ska orka, men hoppas på det bästa! Dom två första timmarna kommer jag arbeta administrativt och resterande fyra i ”larmcentralen” som vanligt, dock med högre arbetstryck då det kommer vara under jourtid nu.
Idag fick jag svar från kattorganisationen och hon som håller i ansökningarna, vill träffa mig. Så nästa Torsdag ska jag dit, spännande!
Kram ❤
ivfresantillettbarn 